Peer Gynt kräver bergakungens dotter och halva hans rike – men priset som trollkungen begär är att förlora sig själv för alltid.
I bergakungens sal är en spännande scen ur dramat Peer Gynt, skrivet av Henrik Ibsen år 1867. Berättelsen har sina rötter i norsk folktro och följer Peer Gynt när han möter de farliga trollen och deras kung, bergakungen, i deras underjordiska rike. Peer måste klara deras prövningar för att komma undan. Det här är en modern bearbetning för fabeltales.com.
Visste du att du säkert har hört den här scenen långt innan du läste den? Edvard Grieg skrev musikstycket ”I Dovregubbens hall” till Ibsens pjäs, och den vilda, hackande melodin som blir snabbare och snabbare har sedan använts i filmer, tecknade serier och datorspel över hela världen. På norska kallas trollkungen Dovregubben; i Sverige säger vi oftast bergakungen.
Del ett: Mötet med trolldomen
Det rådde stor uppståndelse i den stora salen under berget. Viskningar, morrande och skrik kom från varje hörn. Trollen, med sina grå, skeva ansikten, var rasande och uppjagade. Högt uppe på sin tron satt bergakungen, härskare över alla troll, och hans krona och spira glittrade i fackelskenet. Runt honom stod hans barn och släktingar, alla vända mot främlingen som hade vågat sig in i deras mörka rike.
Framför tronen stod Peer Gynt, en djärv pojke från människornas värld. Han hade smugit sig djupt in i trollens rike, och nu stod han där – modig och rak i ryggen – och krävde både kungens dotter och halva riket som hemgift.
Ett rasande oväsen bröt ut i salen. Trollen stampade i stengolvet och skrek i mun på varandra.
”Slå ihjäl honom!” skrek någon. ”En kristen mans son har förhäxat bergakungens vackraste dotter!”
De små trollbarnen hoppade och skuttade av iver.
”Ska jag hugga av honom ett finger?” pep ett av de små.
”Ska jag slita honom i håret?” ropade ett annat.
”Hi-hi! Låt mig bita honom i låret!” skrattade en trollflicka, och en gammal häxa morrade:
”Ska han kokas till soppa?”
Då höjde bergakungen handen, och tystnad föll. Kungen lutade sig fram och betraktade människan med en tung, glödande blick.
”Isvatten i blodet!” morrade han.
”Vi har haft det svårare de senaste åren, och hjälp ska man inte stöta bort. Den här pojken ser stark och frisk ut. Så – det är min dotter du ber om?”
Peer, utan rädsla, svarade lugnt:
”Din dotter – och riket som hemgift, ja.”
Kungen nickade långsamt.
”Hälften ska du få medan jag lever”, sa han, ”och den andra hälften när jag en dag går bort.”
Pojken log och svarade:
”Det blir alldeles bra.”
Och så var överenskommelsen sluten under berget, mellan människa och trollkung. Men äventyret var långt ifrån över.
Del två: Trollens löften och prövningar
Att bli kung i bergakungens rike var ingen lätt sak. Den djärve pojken måste avlägga löften och genomgå prövningar. Det första kravet var det hårdaste av alla: att glömma allt om världen bortom bergets gränser – dagen, ljuset och allt som var mänskligt.
”Du har några löften att avlägga”, sa bergakungen med djup röst.
”Bryter du ens ett av dem är hela pakten bruten, och du lämnar inte det här stället levande. Först måste du svära att du aldrig bryr dig om vad som finns utanför Rondernas gränser. Du ska sky dagen och undvika varje strimma ljus.”
Peer svarade utan att tveka:
”Om jag får kallas kung är det ett lätt pris att betala!”
Bergakungen log snett och lutade sig tillbaka.
”Det får vi se”, sa han. ”Nu kommer visdomsprovet. Vad är skillnaden mellan troll och människa?”
Pojken funderade och svarade:
”Så vitt jag kan se finns det ingen skillnad. Stora troll vill steka och små troll vill klösa; människor gör likadant – om de bara vågar.”
Kungen grymtade belåtet.
”Sant nog. Där är vi lika – och mer än så. Där ute, under det skinande himlavalvet, säger människorna: ’Människa, var dig själv!’ Men här inne hos oss, bland trollens skara, heter det: ’Troll, var dig själv – nog!’”
Trollen skrattade och stampade i marken.
”Förstår du hur djupt det går?” frågade ett av dem.
Peer skakade på huvudet.
”Det verkar grumligt för mig”, svarade han.
Sedan kom nästa prövning – att lära sig trollens sätt att leva. Kungen räckte honom en skål med en mörk, bubblande dryck. Lukten var skarp och sur.
”Du måste lära dig att uppskatta vårt enkla, hemmagjorda levnadssätt”, sa bergakungen.
”Fråga inte om det smakar surt eller sött; det viktigaste är att det är bryggt här hos oss.”
Peer rynkade på näsan.
”Förbannad vare er hemmagjorda dryck! Jag kommer aldrig att vänja mig vid sederna i det här riket!”
Han funderade en stund och mumlade:
”Nåja, det står skrivet någonstans: man måste tvinga sin egen natur. Kanske blir drycken mindre sur med tiden. Bra, då så. Det får bli så.”
Trollen skrattade högt, och kungen sa:
”Därnäst måste du ta av dig din kristna mans kläder och bära en svans, som vi andra.”
Peer spärrade upp ögonen.
”Jag har ingen svans!”
”Hovtroll!” ropade bergakungen. ”Fäst min söndagssvans på honom!”
”Nej, det ska du inte!” ropade pojken och slet sig loss.
”Försöker du håna mig? En människa är inget annat än ett dammkorn – men man bör böja sig lite för sed och bruk.”
Trollen skrattade och drog sig tillbaka, men kungen såg allvarligt på honom. Han hade ännu en prövning i tankarna.
Del tre: Vägran och flykten från trollhemmet
Efter att ha gett upp nästan allt kom den avgörande prövningen. Trollen höll en fest till ära för sin nye måg, och musik och dans fyllde salen. Men för Peer verkade allt förfärligt fult.
”Något förfärligt fult”, mumlade han.
”En skällko spelar på tarmsträngar med sin klöv, och en so travar fram i strumpor.”
Bergakungen såg strängt på honom.
”Kom ihåg att han har mänskliga sinnen!” sa han till de andra.
Peer försökte le.
”Å, var det ni? Ett litet skämt på en fest, vet ni, är aldrig menat så illa.”
Kungen svarade kallt:
”Ja, min son, då måste du botas från din förbannade mänskliga natur.”
Sedan förklarade han vad botemedlet skulle innebära: att förändra hans syn för alltid.
”I ditt vänstra öga ska jag göra en liten skråma”, sa bergakungen, ”så att du ser snett; men allt du ser kommer att verka fint och storslaget. Sedan skär jag ut det högra helt och hållet.”
Peer stirrade på honom i skräck.
”Är du berusad?”
”Nej”, svarade kungen lugnt.
”Då ska du få se att bruden är underbar, och din syn ska aldrig mer störas av travande suggor och skällkor.”
Peer svalde hårt.
”Hör på”, sa han.
”När läker min syn igen – tillbaka till mänsklig syn?”
”Aldrig, min vän”, svarade bergakungen.
Då rätade pojken på ryggen och svarade med klar röst:
”Nåväl, då tackar jag och går min väg. Jag lämnar er.”
”Du tänker väl inte tränga dig förbi mig med våld?” frågade kungen hotfullt.
”Och du skulle fortfarande vara ett troll?”
”Ja, så sant mig Gud hjälpe!” ropade Peer.
”För en brud och ett välskött rike kunde jag uthärda mycket. Men det här – att veta att jag aldrig mer skulle vara fri, att jag inte längre kunde dö som en riktig människa, att jag skulle leva som ett bergatroll resten av mina dagar – det går jag aldrig med på!”
Då blev bergakungen röd av raseri. Han stampade i golvet, och salen skakade.
”Kasta honom mot bergväggen, barn!” rytade han.
”Åh, pappa, kan vi inte först leka örn och uggla!” tjöt trollbarnen.
”Vargleken! Gråmus och glödögd katt!”
Peer kämpade för sitt liv när trollen kastade sig över honom.
”Släpp mig, djävulens avkomma!” skrek han.
”Aj! Den gamle var illa, men de unga är värre! Hjälp, mor, jag dör!”
I samma ögonblick ljöd kyrkklockor långt borta. Den heliga klangen trängde genom berget, och trollen skrek av skräck. Salen skakade, stenarna rasade, och allt blev mörkt.
När trollen flydde stod pojken ensam ännu en gång. Berget slöt sig, och stillheten återvände. Peer Gynt – mannen som hade trotsat bergakungen – var fri.
SLUT
Vad lärde vi oss av ”I bergakungens sal”? 🤔
Vad lärde sig Peer Gynt av sitt äventyr i bergakungens sal? En viktig läxa: det är fint att drömma, men du ska aldrig låta andra bestämma vem du är! 🤩 Bergakungen ville göra Peer till troll för alltid, men Peer vägrade att förlora chansen att vara sig själv – även om det innebar att förlora ett rike! 🙌
Kom ihåg: det är bra att anpassa sig lite, men ge aldrig upp den du verkligen är, innerst inne! ❤️
Vi har många fler spännande sagor och legender ur nordisk folktro som väntar på dig! Kom och läs våra andra berättelser – kanske möter du Askeladden eller det kusliga underjordiska folket nästa gång? 📚✨
English
Norsk
Svenska
Dansk
Deutsch
Nederlands